SPÅRLÖST.............

borta har solen varit idag...lite sur blir jag allt.Här har man jobbat hela helgen och solen har strålat ..när man sedan planerar en dag ledigt med promenad, ridning och mc åkning DÅ REGNAR DET !

Dagen fick istället tillbringas inomhus med putsning och gardinbyte .Sedan en tur till stallet där 2 blöta lr genomsura "herrar" väntade på att ÄNTLIGEN få gå in.Efter idogt jobbande av mig för att få av leran ur pälsarna på dem (för nog ska de rulla runt i blötan oxå) och få på filtar så de skulle torka upp så bar det av hemåt för middag. 

C & P dök upp , kul ! men det var nog mest Måsis de var ute efter  ;) Men lite kaffe fick jag iaf bjuda på...Åkte sedan en sväng upp till svärmor och "vrålfikade"...ALLTID lika fantastisk trevligt...
När jag tänker efter så har jag ALLTID haft tur med mina svärmödrar...2 av mina f.d svärmödrar tänker jag på lite nu & då...ingen av de finns i livet längre men i minnet finns de kvar för evigt.....
En av dem sa när sonen & jag gick skilda vägar .... - Du e min jänta ändå . Det kändes i MITT hjärta och det har jag burit med mig sedan dess.
Den andra hon var det snällaste och raraste jag träffat.....Hon fick cancer och sa på sjukhuset att hon hade 6 pojkar OCH fick 6 flickor på köpet...hon var glad att K hade mig...Det var nog tur att VI hade varandra tycker jag , för det var en tuff tid.
Min nuvarande svärmor är en fantastisk "matmamma" hon föder upp mig på godsaker =) Snäll och givmild...Hon bryr sig om MIG...Bengan brukar säga att hon bryr sig mer om mig än honom...naturligtvis är det inte sant... men hon är för "go". När jag kom hem efter att ha kört Mc i Falun så sa hon att hon varit så orolig.  -Jag gillar inte att DU ska fara runt på vägarna ,tänk om det händer dig något. Då skratta gubben...-Brorsan & jag har åkt Mc i 30 år och farit runt överallt och inte har hon varit orolig för oss. 

Undra hur bra svärmor jag är ????

Go natt världen ! vi ses imorrn !!

puss på er min bokstavsfamilj ! // kram



AVTJÄNAT "STRAFF"...



Är nu gjort... På denna anstalt . http://www.falufangelse.se/   hehe.
Nåja att kalla det straff var väl att ta i ... men jag kan inte kalla det semester heller för tusan så jobbigt det har varit. Jag har helt enkelt varit till Falun för att träffa  Lars -Erik W och påbörjat min Mc utbildning.Här skall tas körkort.
För er som inte vet så köpte jag mig en MC förra året och körde en hel del med gubben som lärare. Kollade runt på internet för att hitta en bra och kompetent utbildare som kunde ta sig an mig och hittade honom i Falun. Jag var ner 2 dagar i oktober förra året och "provkörde" och fastnade DIREKT för honom , om någon skall kunna lära mig att köra MC så är det han.Så nu har jag varit ner på 1 veckas INTENSIV utbildning.. PUH!!! det har varit tufft men OTROLIGT ROLIGT !! Han är en SUVERÄN lärare som verkligen "brinner" för motorcykelkörning. Han har ett otroligt engagemang för det han gör och ger verkligen 100 % av sig själv.Jag kan verkligen rekomendera honom om man vill ta MC kortet eller varför inte fortbilda sig..han kör mc året om och man kan prova på allt möjligt som tex körning på isbana. Gå in och besök hans hemsida http://www.wahlinmotorcykelutbildning.se
Varje morgon klev han av sin Mc med ett glatt godmorgon !, styrde upp hjälmluvan och tittade över dagen bland körtiderna...

Dagarna har sett ut så ungefär så här...

05.45 vakna och frukost i gästköket
06.50 promenad till Mc skolan för ombyte
07.15 - 09.00 första lektionen för dagen
09.00 -11.30 vila som användes till fika eller lunch intag.
11.50 - 13.15 medåkning mc lektion
13.40 - 15.05 dagens andra lektion

Sedan var dagen slut och middag intogs innan gubben och jag åkte runt lite i Falun och dess närhet på sightseeing innan kvällen avslutades i cellen vid 22 tiden. JAG försökte titta lite på tv på kvällarna men det gick bara inte utan jag somnade utmattad i soffan varje gång.

När då fredagen kom och sista lektionen var avklarad (för denna gång) så åkte vi vidare till mitt "hem" Gimo . Det ligger utanför Uppsala och där bor min syster & bror . Fast det är 27 år sedan jag flyttade därifrån så är det fortfarande "hemma".Lördagen tillbringades i Uppsala för att träffa Andreas och söndagen var det dax för hemfärd mot Dorro.

Lite bilder från "resan" ............

 

 Lars-Erik ( med hjälm )


 Jag i hastighetsbanan...

  Jag i krypkörningen...


Falugruva..........

 museum  gruva ovan jord

     hoppbacken Lugnets skidstadion



Nu sitter jag här..trött , "mör" men lycklig....funderandes på om Lars-Erik har ngt hår under hjälmluvan ???
Hmm får nog kolla det nästa gång jag åker ner....

Gonatt Världen !! Vi ses imorrn !! Kram // Denise





BORTAAAAAAAAAAAAA



är jag snart............en vecka precis. Skall nu gå ner och stoppa i mig en fattig frukost och sedan åker jag och gubben på en semester i en vecka.

Berättar om var och vad vi gjort.............med bilder........vid hemkomst........ =)


VI SES !!!!!!!!!! // Denise

HARIG ,HÖNSIG MAMMA....



Det har jag ALLTID varit.....och det är nog alla mammor rent naturligt... Läste i Lurans blogg om detta (läs den bloggen den är suverän.. ) och började tänka på hur det förändras med åren...det är INTE oron som förändras utan situationerna/händelserna som skapar oron  som gör det..

"små barn - små bekymmer " & "stora barn - stora bekymmer " sägs det ...och det ligger något i det. 
Så länge vi kan "kontrollera" situationerna så är allt OK men så fort ngt händer som tex när de blir sjuka så kommer oron som ett brev på posten... Man oroar sig för olika saker alltefter de växer upp....allt från att de inte äter tillräckligt , slår sig , trivs på dagis , skolan , trafiken, kamrater , kärleksbekymmer osv osv listan kan göras hur lång som helst....Men en viss kontroll och "styrförmåga" har vi ändå under tiden....
När sedan barnen är myndiga och "stora" så kvarstår ändå oron ,med samma "innehåll" OCH nya situationer som  umgänge , trafiken ,bostad, pengar , arbete , kärleken , resor , barnbarn osv osv....
Nu har vi som förälder en annan roll , vi "kontrollerar" inte längre utan nu skall vi finnas tillhands & ge råd  istället ,vilket är svårt ibland för det är ju "MITT BARN "...Oavsett ålder så har man föräldrar , är någons barn.... Men när slutar man vara barn och blir vuxen ???

När jag var 23 år förolyckades min pappa , 69 år gammal och min värld rasade , jag hade 2 år & 10 mån tidigare fått min första son ,Andreas. Jag kände mig maktlös och förtvivlad .... Pappa avled den 12 nov på farsdag 1989.
1 år & 1 vecka senare föds Patrik , det första jag säger när jag ser min nyfödda son , liggandes på min mage är hur ledsen jag är över att han ALDRIG får träffa sin Morfar....Jag sörjer samtidigt som jag gläds över sonen...
Jag är / var en "pappas flicka".

År 2003 den 8 januari avled min mamma ,74 år gammal. Vi träffades så gott som varje dag. Jag håller fast i det längsta och lovar henne att ta hand om henne ,att vara med till slutet vilket jag oxå är ..
Efter begravningen skulle vi syskon träffas för att äta middag. Jag står i dörröppningen till rummet , känner mig ensam , rädd & vilsen ,min äldsta syster ligger på soffan , hon tittar upp på mig...sträcker ut armarna och hon säger...   Kom ! du föräldralösa barn ....

De orden sa ALLT ..... Inser plötsligt hur viktigt det är med "HÄR & NU" ...

                                 ......... Jag är 37 år och.... föräldralös ! Är det nu man är vuxen ?


Älskar er min bokstavsfamilj !!!  









BLÅKULLA.........



Får vänta... =) hade ju tänkt åka redan i eftermiddag som sig bör men raketbrännslet har ju blivit så dyrt så här i finanskrisens sverige att jag , trots stadigt arbete i grytbranchen inte riktigt har råd... Hmmm undra om det går med matolja eller..... RAPSOLJA !! naturligtvis.....

Sagt o gjort....Hucklet på ,tankning av raps , badning av katt , ihopsamling av diverse råttor , möss & grodlår.....


BLÅKULLA HERE I COME !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

                                                           



                                  SEE YAA !!                                        GLAD PÅSK !!!!!!!!




LÄNGE SEDAN............



Var det jag skrev....Andreas har varit hemma en sväng , inventering på kontoret här som tyvärr nu ska läggas ner. Visst är det synd att det snart inte är ngt kvar av vårt inland. Som "små företagare" är du sårbar när kundkretsen blir för liten och leverantörerna kräver inköp av allt större partier. HUR ska en liten butik klara av att sälja dessa stora partier ?
De stora företagen "lägger ner" istället eller flyttar verksamheten till storstäder osv...Vilket leder till en större arbetslöshet här istället...snacka om ekorrhjul.
Jag tycker verkligen synd om alla unga , nybildade familjer som står där i startskottet med nyköpt hus & småbarn med allt vad det innebär med lån osv... Inte är det så lätt att flytta till jobb heller för man står ju där med huset , vem ska köpa det , vem vågar i dessa tider ???Om jag skulle bli arbetslös så skulle jag trots allt klara mig lite bättre eftersom jag har lite lån , vuxna barn och behöver inga materiella ting...jag har ju redan köpt det.
Nää fy och Usch .. detta går att prata om hur länge som helst...

Igår var jag till L-sele & hälsa på Patrik & Lena , roligt roligt...hade inget speciellt ärende utan åkte bara ändå. Jag ÄLSKAR verkligen att köra bil... Kom hem vid 21-tiden , glad & nöjd över dagen...

Idag städar jag...Bläää men nu ska jag ta ett avbrott i allt .....åker till stallet nu....vi ses kanske senare !!

Hej svejs så länge....... // D



 

RIS & ROS....



Igår kväll var jag på ett " möte / kurs " Jaa.. jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Ridklubben har iaf träffar på ABF där vi tillsammans skall försöka få klubben att se framåt..
Men innan man kan se framåt så måste ALLT gammalt "groll " läggas bort...för EVIGT ... hur gör man det??
Inte lätt....Tyvärr är människan duktig på att klaga på andra men dålig på att inse sina egna fel... varför skall det vara så svårt att hjälpas åt ?? Att prata med den det berör ?? Vågar vi  inte eller vill vi att det ska "gå åt H-vete ?? Jag vet faktiskt inte....
JAG tycker att träffarna var ett BRA initiativ .... GER man så FÅR man....

Jag måste "ROSA" alla som vill  hjälpa till , nu menar jag inte bara de som "jobbar" aktivt , utan även de som GER SIN ÅSIKT / FÖRSLAG PÅ  hur klubben kan förändras & förbättras....

Sedan "RISA" alla gnällspikar   , de som bara "vill ha" men inte "ge", som ständigt "risar" men aldrig "rosar"

Hmm Jag kan erkänna att jag hör nog till båda.....men insikt är bra så man kan göra ngt åt det...

Tillsammans är vi starka och orkar jobba för att barn , ungdommar & vuxna kan få en meningsfull och rolig gemenskap.


   



Det är MYCKET roligare att tillhöra VI än JAG  =)         Eller hur ???


Kram // Denise








RSS 2.0