11 SEPTEMBER....
Som sjukvårdspersonal oroar man sig alltid när larmet går att ngn man står nära skall "komma in".
Den 25 oktober 1989 befann jag mig på mitt arbete på Dorotea sjukstuga, larmet gick 17.05 om att det inträffat en älgolycka.Jouren var i Åsele men eftersom vår läkare inte hunnit hem ännu så skulle ambulansen komma förbi här först....Ni kan tänka er chocken när det visar sig vara min egen pappa som ligger på båren..
3 veckor senare den 12 november kl 17.00 på fars dag avlider han av sviterna...han blev 69 år..
1 år senare, den 19 november föder jag på samma sjukhus som min pappa avlider en son och det första jag säger när jag tar upp honom i min famn är...du kommer aldrig att få träffa din morfar...
Denna dag skulle min pappa ha fyllt 89 år. Jag var / är en pappas flicka...
Jag saknar honom men som tur är så kan ingen ta minnena ifrån en.....
Denise
Kommentarer
Postat av: LenaLustig
Känner med dig vännen!
Den 10 okt är det tre år sedan mamsen dog, jag sörjer och gråter fortfarande krokodiltårar i min ensamhet,och det gör fortfarande fruktansvärt ont!
Postat av: Denise svarar Lustig
Ja usch! :( snart 20 år sedan och man brukar säga att tiden läker alla sår MEN det är inte sant... man lär sig bara leva med dem.
Mitt i allt det onda så har man minnen som aldrig kan suddas ut och dessa får man vara tacksam över.
Kram kram
Postat av: Therese - Lurans blogg
Känner så med dig, du ska veta att Holger var en stor favorit hos mig.... mins hur ledsen jag var denna dag. Sprang ju ofta hos dem då de bodde i lärarbostaden, var så förtjust i deras vovve... Kram kram
Trackback
