RESAN TILLBAKA........
Ofta ofta tänker jag tillbaka på mina uppväxtår, hur vi på somrarna reste till Nordli i Norge.Sladdbarn som jag är så var det mamma , pappa och jag. Vi bodde på den tiden i Uppland så resan var lång.Jag bäddade ner mig i baksätet med kudde och täcke för bilbälte i baksätet var det inte tal om på den tiden. Jag minns hur jag ideligen satte mig upp när pappa bromsade in ....var vi framme ??? Med tiden lärde jag mig att det inte var ngn mening med att vara otålig förrän vi hade gjort stoppet i Gäddede. Där skulle det bla köpas socker som skulle tas med till familjen i Norge...
Gården vi bodde på låg en bit utanför Nordli i Sörnes, vid fjällets fot.Där hade Agnar med hans mor & far en mindre stuguthyrning. Många fiskare hyrde där och gick mellan tjärnarna. Agnar arbetade även inne på affären i Nodli.
På gården fanns flera boningshus, ladugård, garage , fårhus , bagarstuga och ett par mindre stugor för uthyrning.
I det nya boningshuset där värdfamiljen bodde fanns även en liten kiosk som jag tror även fungerade som en liten reception.Jag hann inte mer än komma dit så fick jag glass av Agnars mor.Uppfostrad som jag var så både neg jag och tackade..... innan jag sprang och kastade den, även lapphunden de hade i löplinan mellan boningshuset och ladugården fick ett par stycken. JAG tyckte inte om den Norska glassen.
Vad Agnars föräldrar hette har jag ingen aning om, jag kallade de bara tant och farbror. De var så snälla och jag brukade få följa med farbrorn till fåren och klappa och bära lammen . Kossorna och fåren gick fritt på fjället och man kunde höra skällorna.
Åren har gått och det är nog minst 32 år sedan jag var dit sist.....tanken har funnits och jag har ofta undrat hur det ser ut idag , om ngn bodde där och om jag skulle hitta dit.........
Igår gjorde jag resan...... Tillsammans med min syster & svåger reste Bengan och jag ......
Vi fick leta och köra en stund.....försöka minnas tillsammans....vi var påväg att ge upp.... Men det var ju så nära..... När vi varit in till Nordli en sväng, stannat upp & tänkte efter , åkte vi grusvägen tillbaka, enades om ett försök till .... kom över ett krön.... såg ett hus... hoppet steg....hoppet sjönk...Näää.....STOPP !! sa syrran, vänta lite , kör fram...och DÄR DÖK DET UPP !!!!!!!!! Tur min syster var med...........
Sornes , "nya" boningshuset.....Bron är omgjord,likaså har den brädfodrats om ngn gång men kiosken borta....
Ladugården
Till vänster om ladugården kunde man se tjärnen vi badade och fiskade i.... nu syns den inte längre för allt har vuxit igen...............
Stora huset,gamla boningshuset
Stigen ner till tjärnen gick ner bakom huset............
Fårhuset syns knappt längre.........
stugorna....
Man ser inte längre stigarna längs fjället..allt är igenvuxet
Det gick en bäck nedanför denna trädlinje som numer inte syns längre , men vi hörde den.....
"Vår" stuga , bakstugan.....Lite ledsen blir jag när jag ser dess förfall , tystnaden sänker sig och frågorna hopar sig
Hur det kom sig att vi började vara där?? , varför slutade vi åka dit ?? Jag vet inte....
Troligtvis så finns inte Agnar kvar i livet och tant & farbror är borta sedan länge... min syster säger att hon minns att det fanns en dotter i gården som brukade komma & hjälpa till, jag minns inte henne men kanske hon har barn som har ärvt gården ?.......ngn måste ju äga den....
Men jag har fantastiska minnen från dessa somrar med allt från bad i tjärnen, fiske , djuren och hopp & lek...precis som en sommar skall vara när man är barn.....
Kramar Denise.........
Kommentarer
Trackback
